Sengotiken, det fransk- burgundiska modet. (1400-talet)

Klockor, smycken och bjällror i guld, spets och dyrbara tyger hörde till vardagsklädseln.
Men eftersom en av den här tidens ledande stilikoner var Karl den djärve så kanske ni kan lista ut hur resten av klädseln var där efter, djärv.
De riktigt rika (furstar och prinsar) hade tåspetsar som var två och en halv gånger så stora som deras fötter, "vanligt folk" fick nöja sig med en halv gång fotens längd.
Mi-parti  är en annan detalj från den här tiden, det innebär att plagget delades i två olikfärgade hälfter med hjälp av ränder på längden eller tvären, ofta var plagget olika skuret så ena armen kunde vara vid och den andra smal.

Renässansen (1500-talet)

För männen gäller nu breda ärmar, helst 50 cm i genomskärning och zimarran som var en överrock för herrar växlade i längd och hade pälsklädda ärmöppningar.
För kvinnan var det den enkla underklänningen som gällde, med långa ärmar och en kjol som var rundskuren. Uppe på detta bars de eleganta klänningarna i klara ljusa färger. Man hade inte något på huvudet så ofta längre utan helst en fläta prydd av pärlor.

Modet under Ludvig XIV´s tid (1600-1700-talet)

Nu var peruken väldigt inne, och modet skiftade flera gånger per år männens klädsel blev viktigare än kvinnans. I början av perioden var de vida spetsprydda och knälånga byxorna moderna för män, men detta försvann år 1680. Slipsens föregångare kravatten kom till under den här perioden, när männen började knyta spetskantade linnedukar kring halsen. Rocken blev för män mycket populär under den här tiden, den ändrade stil flera gånger under perioden.
Modefärgerna under den här tiden var scharlakansrött, rosa och himmelsblått.

Rokokon (1730-1789)

Ordet rokoko betyder överdrivet, och under denna period överdrev man kvinnans former.
För att höfterna skulle bli så stora som möjligt gjordes en ställning av fiskben som användes som underkjol. Urringningarna var djupa och midjan hög och smal. De långa sidenklänningarna var överösta av blomtryck, broderier, spetsar och volanger. Både män och kvinnor använde mycket vitt puder, även i håret som var uppsatt i stora kreationer.
Kvinnorna sminkade sig så mycket att männen hade svårt att känna igen dem, sminket innehöll mycket bly så många personer blev sjuka utav det.

Empiren (1804-1819)

Nu blev puffärmarna moderna, midjan skars strax nedanför bysten. Klänningarna som ofta gjordes av nästan genomskinligt tyg slutade vid fotknölarna och visade mjuka klacklösa skor. Den regerande modefärgen var vitt.

Den andra rokokon (1840-1870)

Nu kom korsetten in i bilden, och den knöts så hårt att den till och med krävde några liv, på en 23-årig kvinnahade den knutits så hårt att tre revben hade genomborrat levern.
Nu var det modernt med mycket tyg på kjolarna, krinolinen kom till, den krävde 90 bågar metalltråd per klänning.

Stilblandningen i slutet av 1800-talet

Nu ersattes krinolinen av en snävare klänning med en kudde eller stålställning som puffade upp klänningen baktill. Klänningarna hade vanligtvis spetsprydda urringningar och solfjädern och parasollet blev populära accessoarer.

Sekelskiftet

Kläderna blev diskretare, midjan och axelpartiet framhävdes med hjälp av volanger. Hattarna skulle ha plymer och band. För herrarna gällde kavaj, väst och byxor.

1900-talet

I början av 1900-talet Klänningen blev smal och hängde ledigt på kroppen och kort hår blev modernt.
På 1960-talet kom minikjolen, strumpbyxan och bikinin fram, efter det följde hippiemodet med fransiga väskor, långt hår i mittbena och naturfärgade kläder.
Discomodet kom i övergången mellan 1970 och 1980 med stora sprayade frisyrer och glittrande trikåer. Stilikoner var John Travolta och Charlies Angels tjejerna.

2000-talet

Designerna börjar hämta inspiration från de föregående perioderna, man ska nu ta fram sin egen personliga stil och krydda den med moderiktiga detaljer och accessoarer.
Man börjar utveckla mer modebutiker som riktar sig till män.

Av: KamillaB

• [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile(''))
• Kontakta